Det finns en del som gått på semester, och andra som enbart sommarjobbar för att det är sommar. Men det var inte så många människor som jag trodde att det skulle bli idag - fast det var vackert väder.

Jag var och besökte Furuvik, 16 år sedan sist. Värst var nog resan (stelheten) köerna (alla skulle ta på djur, även de vuxna) och ett djur rymde men även myggen. Så av den anledningen är det skönt att vara hemma igen. Som kuriosa, innan vi gick ut eller rättare sagt innan mamma nästan sprang ut ur parken så såg vi en huggorm som slingrade iväg, bort från oss. Då har jag inga problem med ormar. Annars lider man nu av väskebrist, och ömande fötter. Och en hel del fotande, fast jag skulle vilja ha en modernare med bättre zoom, jag tycker att alla mina bilder blir så små eller i alla fall inte som jag vill ha dem. Fast jag hade tänkt visa någon eller några.

  Nu har scimpanserna fått mat, och särsilt populärt var det att klättra allra högst upp. Och äta i fred - på apelsiner som var populärast.

Dessa såg nästan ut som statyer, det tog flera minuter innan de rörde på sig. Manfår är de i alla fall. 

Här skojar scimpanserna med deras djurskötare. Hon berättade att en av aporna lider av diabetes typ - 1, och är den enda apan i världen som tar sina egna insulinsprutor. Och att pga att vi delar 98,6 % arvsmassa så kan vi ge blod till dem och de till oss - om vi har samma blodtyp.

  Här sitter en söt Dvärgsilkesapa, och försöker gömma sig. Om jag inte ser - så existerar det inte. 

Det fanns också andra djur, men det kanske jag skriver om en annan gång? Nu ska jag ta och läsa lite i Min lilla prinsessa, och skriva någon rad i min bok. Medan lungnet sänker sig, och fläkten svalkar.