Nu är det bara några sidor kvar av Pepparkakshuset och den handlar om mobbing. I boken handlar det om svaga människor som ska hämnas sina förövare genom att döda dem, men att först torteras så som dem har gjort en gång i tiden. Jag har blivit mobbad under stora delar av min uppväxt men jag skulle aldrig drömma om att utkräva hämnd eller att mobba tillbaka eller någon annan. Men på ett sett är det tack vare mobbingen som jag upptäckte teckenspråket - fast man är mobbad så finns det ingen mobbing i vår skola. Känns talet sättet igen? Jag brukade smygga mig in till skolsyster innan det ringde ut för rast under lågstadiet, och ibland blev jag insläppt på mottagningen medan hon gick och fikade. Andra gånger kom jag för sent och fick då spendera rasten på toaletten, ensam på skolgården eller inne i kapprummet till skolsyster. Där var det alltid mörkt och tyst, men det fanns ingen som kunde reta mig. Där på väggen satt det en poster föreställande Drottning Sylvia - där hon visade teckenspråkets alfabetet. Och när jag såg det så sa jag till mig själv att en dag ska jag kunna det språket, för hade större risk att känna sig utanför än mig. När jag sedan på gymnasiet och gick igenom "elevens val" så såg jag att man kunde välja teckenspårk. Sagt och gjort efter 2 års studier, i både A och B fick jag tillsut både VG i A och B och i alla fall lite upprättelse fast de som mobbade mig inte var döva, men nu kan jag något som de med stor sannorlighet inte kan förstå - nämligen teckenspråket.

Idag har jag tränat pilates och efteråt så fick jag ont i huvudet så jag gick och la mig för att läsa ut boken men jag somnade istället. Och nu sitter jag och kollar in bokrean istället, jag har också tittat på veckan efterlyst. Alltid lär man sig något, och tydligen finns det ett nytt sett att bli av med pengarna om man betalar med kortet på resturangen eller baren, då kortet fotas medhjälp av mobilkameran, tur att jag aldrig lämnar ifrån mig kortet utan betalar kontant på resturanger. Lite senare ska jag ta och läsa ut boken, och jag tror att jag gör det över en kopp te - varmt och gott. Men tills dess ska jag ta och spela lite.

Jag sitter här och har snart läst ut Pepparkakshuset, jag har cirka 19 sidor kvar nu. Så jag ska snart börja med en ny bok, den jag läser just nu tror man att man vet men mördaren är, men det visar sig först i slutet av boken att man har fel fast man får följa i mördarens spår genom att läsa dennes dagbok. Den är spännande och stundtals hemsk, jag kan helt förstå varför Conny Sjöberg har svårt att få ner maten - han är bokens huvudperson och även kriminalkommissarie. Men snart ska jag gå upp och spela lite dataspel, allt har sin tjusning. Jag sitter och funderar om jag ska ta och läsa en Stephen King efter Philadelphia, och sen står jag i valet och kvalet om jag ska ta och åka ner till bokaffären i alla fall på tisdag, för att handla böcker. För om det inte finns så mycket så spenderar man mindre pengar än om man hittar flera stycken som man vill ha. Jag går fortfarande och funderar.